En, ena, enda, ända, ens, än – till synes besvärliga men i själva verket ofarliga ord

Solen har inte gått ner än …

Mikael och jag har en (1) favoritplats där vi brukar titta på solnedgången den ena (2) dagen efter den an­dra. Det är snart dags men jag är inte ens (3) i närheten av stället. Att hinna dit är det enda (4) jag kan tänka på. Kanske borde jag börja springa ända (5) dit. Men Mikael är ändå (6) inte där än (7), det vet jag, jag fortsätter gå långsamt.

Ja, återigen ord som ser nästan lika ut, men bara nästan. Sådana ord gör det inte enklare att lära sig ett språk men samtidigt är det bara ord, ofarliga ord. Vi tar dem ett efter ett. 

1. En är nog det enklaste. Det är en av de två obestämda artiklar som samtidigt betyder talet “1”.

Du behöver en penna och ett papper för att börja skriva. 

En används också i stället för “man” i könsneutrala uttryck (i subjektsform) samtidigt som en är ordet mans objektsform.

En gör så gott en kan. (Man gör så gott man kan) = subjektsform.

Kärlek gör en glad. = objektsform

2. Ena betyder en av två och därför brukar användas tillsammans med “andra”.

Hon har två döttrar, den ena är läkare, den andra lärare. 

3. Ens används ofta tillsammans med “inte” i betydelse av “så mycket som”. 

Hon tittade inte ens på sin present. (Hon gjorde inte så mycket som att titta på sin present = She didn’t even look at her gift)

Ens hittar vi också i uttrycket med ens som betyder “plötsligt” eller “genast, på en gång”.

Med ens kom han in i rummet. (Plötsligt kom han in i rummet)

När jag hörde honom skrika, vaknade jag med ens. (När jag hörde honom skrika, vaknade jag på en gång)

4. Enda betyder “bara en/ett”. Det används ofta för att uttrycka motsats till flera eller ingen. 

Enda möjligheten var att hitta jobb. (Det fanns ingen annan möjlighet än att hitta jobb)

Hon är enda barnet. (Hon har inga syskon)

5. Ända betecknar en hel sträcka till en viss punkt och används om tid och rum. 

Han följde henne ända hem. (Han följde henne hela vägen hem)

Vi är lediga ända till nästa tis­dag. (Vi är lediga alla dagar till nästa tisdag)

6. Ändå betyder “trots allt” eller “i alla fall”.

Han har inget jobb men klarar sig ändå. (Han klarar sig trots att han är arbetslös)

Hyran måste ändå betalas. (Hyran måste betalas i alla fall)

7. (Inte) än betyder “ (inte) intill nu”.

Han har inte kommit än. (Han har inte kommit intill nu)

Alla dessa ord har flera betydelser. I artikeln förklaras betydelserna från exemplet i början och några till, men inte alla. Undrar du om andra betydelser av dessa ord, lämna gärna en kommentar. Annars tack för att du har läst ända hit 🙂

Läs också om de ofarliga orden , och långt/länge

Ordlista:

könsneutral – gender-neutral (adj)

plötsligt – all of a sudden (adv)

på en gång – right away

enda – the only

en sträcka – a distance (subst)

inte än – not yet

Hva’ så? eller några tips som kan hjälpa dig att förstå danska

Danska är utan tvekan familjens svarta får bland skandinaviska språk. Danskar räknar konstigt, lär prata med potatis i munnen och till på köpet använder de inte osthyvel (det sista har inget med språket att göra men ändå). Vissa av dem som intresserar sig för skandinaviska språk blir därför fullständigt likgiltiga för danska och undviker det helst medan andra dras till det som en fluga till en sockerbit. Jag hör till den senare gruppen. Danska fascinerar mig. Ömsom får det mig att le, ömsom att tappa hakan. I båda fallen förblir jag fascinerad. 

Det tog lite tid och träning att börja avkoda danska ord som alla låter som om det fattas konsonanter där. Men det visade sig vara möjligt. I denna artikel delar jag gärna med mig av kunskaper  som hjälpte mig på vägen. Så låt oss kolla lite närmare på den danska “potatisen” eller danskt sagt “kartoflen”

Uttal

1. där vi har p, t, k i svenska ord, har vi b, d, g i danska ord: mat och ut blir till mad och ud, läppar och landskap blir till læber och landskab, kaka och tillbaka blir till kage och tilbage. Att “d” i mad och ud uttalas som “ð” gör det så klart lite svårare. Och att “g” i kage och tilbage uttalas som “j” gör det inte lättare heller. Men det går. En vänjer sig. Nåja, jag har nästan glömt att nämna att “g” också kan uttalas som “w” som fallet är i bog, alltså bok. Men det går i alla fall.
2. där vi har trycksvaga vokaler i svenska, reduceras de starkt och uttalas nästan inte i danska (det rör sig om det så kallade schwa-ljudet). I praktiken ser det ut så att “a” (och “o” också) i svenska böjningsändelser blir till “e” i danska böjningsändelser: svarade blir till svarede, beskriva blir till beskrive, spännande blir till spændende, arbetar blir till arbejder, rosor blir till roser, bilar blir till biler.
3. där vi har “g” efter vokal i svenska ord, har vi “j” eller “v” i danska ord som i ögonblick – øjeblik, väg – vej, äga – eje, mage – mave, skog – skov. I vissa ord försvinner konsonanten helt i danska ord: stig – sti, duva – due, sked – ske. Ju färre bokstäver, desto bättre, eller hur?
4. där vi har “-nn”, “-tt” och “-ll” i svenska, har vi “-nd”, “-dt” och “-ld” som uttalas som “n”, “d” och “l” i danska: inne – inde, kall – kold, mitt – midt, tunn – tynd, insåg – indså.
5. och nu äntligen något som är enklare i danska: de svenska “stj”, “skj”, “k” och “g” uttalas exakt så som de stavas, även framför främre vokaler. Stjerne, skjorte, København, give har alltså inga udda ljud i början. “Sj” och “tj” däremot uttalas som de engelska “sh” och “ch”: sjov, sjal, tjekke.
Så här kort om uttalet. Ser ni hur konsonanter antingen försvinner eller uttalas nästan som vokaler? Det är det som gör danska svårbegripligt.

Några knepigheter

Uttalet är svårt nog men till råga på allt finns det också falska vänner som inte underlättar för en särskilt mycket. Ibland blir det faktiskt rätt så förvirrande. Här kommer några få exempel. Det svenska ordet rolig är sjov på danska medan det danska rolig är lugn på svenska. Det danska le heter skratta medan det svenska le heter smile. Det danska betyder både och såg som i Jag såg honom igår. Medan det svenska såg som en skär i trä med heter sav. Det danska træt ser nästan ut som träet med det betyder trött. Träet är då træet som också betyder trädet. Det danska verbet snyde påminner nog om snyta men det betyder lura medan snyta sig heter faktiskt snyde næse så helt olika är det inte. Och så kan en fortsätta för evigt. 

Ja, svenska och danska är väldigt nära vilket gör det lätt och svårt samtidigt. Men om du blir bättre på att förstå danska, så kan du titta på Bron utan undertexter och det er da rigtigt dejligt!

Ordlista:

till på köpet – moreover

en osthyvel – a cheese slicer (subst)

likgiltig – indifferent (adj)

ömsom …, ömsom …- alternately 

att fattas – to lack (verb)

en knepighet – something that’s tricky (subst)

till råga på allt – on top of that

Långt, länge eller längre? Hur svårt är det egentligen?

Bildkälla

Jag tänker inte stanna här lika långt som förra gången, hör jag en av mina elever säga. Jag förstår vad hen menar, behöver inte ens tänka på det men ändå är jag tvungen att rätta hen. Det heter ju lika länge. Lång, långt, länge… vad är skillnaden? Låt oss börja från början. 

Lång som adjektiv

Lång är det adjektiv som ger ursprung till alla andra ovannämnda former. Dess betydelse är “inte kort” och dess former är lång, långt, långa. 

Lektionen var lång.

Stine levde ett långt liv

Vi brukar ha långa pauser.

Neutrumformen långt är samtidigt ett adverb med betydelse “på stort avstånd” och det är just denna form som ofta blandas ihop med länge.

Långt och länge är adverb

Långt är alltså ett adverb och betecknar ett avstånd. Länge är också ett adverb men det hänvisar till en tidsperiod. Båda två har med adjektivet lång att göra. Långt betyder som sagt ett långt avstånd och länge betyder en lång tid. 

Det är långt till Stockholm, 105 mil kvar.  (105 mil är ett långt avstånd)

Jag tänker inte stanna länge, 5 min max.  (5 min är inte en lång tid)

Eftersom långt och länge har olika betydelser, brukar de också efterföljas av olika ord. Till exempel rumsadverben “bort” (anger en riktining) och “borta” (anger en befintlighet) förekommer ofta tillsammans med långt.  

Peter bor långt borta (Peter bor inte i närheten). 

Ett annat exempel skulle vara prepositionen från.

Vi är långt ifrån varandra. (Vi är inte nära varandra)

Länge efterföljs i sin tur ofta av tidsadverbet “sedan”.

Det var för länge sedan (Det var en lång tid tillbaka)

Det var länge sedan vi sågs sist. (Vi sågs inte sedan en lång tid tillbaka).

Längre är komparativformen för både adjektivet och adverben

Ett annat ord som påminner om långt och länge är ordet längre. Det är nämligen

komparativformen till både långt, länge och adjektivet lång.

Lisa bor längre bort än Peter (Avståndet till Lisa är längre än till Peter)

Vi kanske behöver prata lite längre om det (Vi behöver mer tid för att prata)

Om vi lägger till “inte” så får vi en lite speciell betydelse: “inte längre” betyder att något har upphört.

Vi ses inte längre (Vi har slutat ses)

Längst är superlativformen för både adjektivet och adverben

Längst är ännu en form som hör ihop med lång, långt och långa. Det är superlativformen till alla dessa former.

Mikael sitter längst bak (Mikael är den som sitter längre bak än alla andra)

Lars har varit här längst av oss alla (Lars är den som har varit här längre än alla andra)

Slutsats

Nu kan vi långt om länge sammanfatta att långt betecknar avstånd medan länge betecknar tid. Båda två har med adjektivet lång att göra och har därför samma komparativ- och superlativformen längre och längst. Och kanske bara två exempel till: texten blir lagom lång nu så jag tänker inte skriva längre men undrar ni fortfarande något, lämna gärna en kommentar 🙂

Ordlista:

hen – gender neutral pronoun (not han, not hon, but hen) (pron)

inte ens – not even

att ge ursprung till – to give origin to

att blanda ihop – to mix up (verb)

att beteckna – to mean, to denote (verb)

att hänvisa – to refer (verb)

att förekomma – to occur, to appear (verb)

att upphöra – to end, to finish (verb)

att höra ihop – to be interconnected (verb)

långt om länge – äntligen