En, ena, enda, ända, ens, än – till synes besvärliga men i själva verket ofarliga ord

Solen har inte gått ner än …

Mikael och jag har en (1) favoritplats där vi brukar titta på solnedgången den ena (2) dagen efter den an­dra. Det är snart dags men jag är inte ens (3) i närheten av stället. Att hinna dit är det enda (4) jag kan tänka på. Kanske borde jag börja springa ända (5) dit. Men Mikael är ändå (6) inte där än (7), det vet jag, jag fortsätter gå långsamt.

Ja, återigen ord som ser nästan lika ut, men bara nästan. Sådana ord gör det inte enklare att lära sig ett språk men samtidigt är det bara ord, ofarliga ord. Vi tar dem ett efter ett. 

1. En är nog det enklaste. Det är en av de två obestämda artiklar som samtidigt betyder talet “1”.

Du behöver en penna och ett papper för att börja skriva. 

En används också i stället för “man” i könsneutrala uttryck (i subjektsform) samtidigt som en är ordet mans objektsform.

En gör så gott en kan. (Man gör så gott man kan) = subjektsform.

Kärlek gör en glad. = objektsform

2. Ena betyder en av två och därför brukar användas tillsammans med “andra”.

Hon har två döttrar, den ena är läkare, den andra lärare. 

3. Ens används ofta tillsammans med “inte” i betydelse av “så mycket som”. 

Hon tittade inte ens på sin present. (Hon gjorde inte så mycket som att titta på sin present = She didn’t even look at her gift)

Ens hittar vi också i uttrycket med ens som betyder “plötsligt” eller “genast, på en gång”.

Med ens kom han in i rummet. (Plötsligt kom han in i rummet)

När jag hörde honom skrika, vaknade jag med ens. (När jag hörde honom skrika, vaknade jag på en gång)

4. Enda betyder “bara en/ett”. Det används ofta för att uttrycka motsats till flera eller ingen. 

Enda möjligheten var att hitta jobb. (Det fanns ingen annan möjlighet än att hitta jobb)

Hon är enda barnet. (Hon har inga syskon)

5. Ända betecknar en hel sträcka till en viss punkt och används om tid och rum. 

Han följde henne ända hem. (Han följde henne hela vägen hem)

Vi är lediga ända till nästa tis­dag. (Vi är lediga alla dagar till nästa tisdag)

6. Ändå betyder “trots allt” eller “i alla fall”.

Han har inget jobb men klarar sig ändå. (Han klarar sig trots att han är arbetslös)

Hyran måste ändå betalas. (Hyran måste betalas i alla fall)

7. (Inte) än betyder “ (inte) intill nu”.

Han har inte kommit än. (Han har inte kommit intill nu)

Alla dessa ord har flera betydelser. I artikeln förklaras betydelserna från exemplet i början och några till, men inte alla. Undrar du om andra betydelser av dessa ord, lämna gärna en kommentar. Annars tack för att du har läst ända hit 🙂

Läs också om de ofarliga orden , och långt/länge

Ordlista:

könsneutral – gender-neutral (adj)

plötsligt – all of a sudden (adv)

på en gång – right away

enda – the only

en sträcka – a distance (subst)

inte än – not yet

Vadå? Nej då! Ojdå! Om det oskyldiga men oumbärliga “då”

Efter att ha läst titeln anar du nog att denna artikel handlar om det lilla ordet “då”. Egentligen är det ett av de första orden en lär sig på svenska fastän som en del av ett annat ord. Ja, du tänker rätt, det är ordet “hej då”. I själva verket är det två ord men en lär sig hela frasen som en helhet utan att tänka så mycket på vad “då” betyder. Nu är det dags att titta närmare även på det lilla “då”.

Ett till synes oskyldigt ord har flera betydelser och kan användas i betydligt fler situationer än en kanske tänker sig. Vi börjar med den mest vanliga. 

Sverige blir medlem av Europeiska unionen 1995. Då var jag 13 år gammal (alltså 1995)

Peter brukar komma hem kl 2 på morgonen. Då sover jag redan (alltså kl 2 på morgonen)

I de ovan nämnda meningarna betecknar “då” en tidpunkt före eller efter talögonblicket och är synonymt med “vid det tillfället” eller “på den tiden”

Uttrycket “då så” hör också hit och betyder ungefär “då är det så”:

Jag kan inte ha lektion nästa lektion. – Då så, vi ses när du kan (Vid det tillfället är det så att vi ses när du kan)

En annan vanlig betydelse är “i så fall” och brukar markera sammanfattning som i

Är hon här? – Toppen, då kan vi börja (i så fall kan vi börja)

Är du inte hungrig? Då äter jag själv  (i så fall äter jag själv)

Både i betydelsen “på den tiden” och “i så fall” fungerar “då” som adverb. Det kan också fungera som subjunktion och binda ihop meningar, närmare bestämt huvudsatser och bisatser. Här kommer ett exempel där “då” är synonymt med “när”:

Då jag ringde Peter svarade han inte (När jag ringde Peter svarade han inte)

Då jag var 15 år drömde jag om att bli författare (När jag var 15 år drömde jag om att bli författare)

En annat betydelse av “då” som subjunktion är “av den orsaken”, “eftersom”:

Då jag inte har tillräckligt med pengar, måste jag jobba övertid (Eftersom jag inte har tillräckligt med pengar, måste jag jobba övertid)

Du kanske ska ta på dig en jacka då det är minusgrader ute (Du kanske ska ta på dig en jacka av den orsaken att det är minusgrader ute)

Än så länge är det ganska klockrent men som det brukar vara med språk är det inte allt. Det lilla ordet “då” används nog mest tillsammans med pronomen som “var”, “hur”, “du” osv. och syftet här är att få ett svar på en bestämd fråga som i 

Lukas flyttar till Umeå. – På riktigt? När då? (En vill veta när Peter flyttar)

Lukas har mycket att göra innan flytten. – Som vadå? (En vill veta vad Lukas behöver göra)

Någon har sagt att Lukas flyttar till Umeå. – Är det så? Vem då? (En vill veta vem som säger det)

Lukas flyttar. – Verkligen? Vart då? (En vill veta vart han flyttar)

Jag mår bra. Du då? (En vill veta hur du mår)

Och sist men inte minst kan vi titta på några fasta uttryck med interjektioner – eller utropsord –  och “då”:

Är du inte glad? – Jo då! (Jo, jag är glad)

Är du redan hemma? – Nej då, jag är kvar på jobbet.  (Nej, jag är inte hemma)

Stina gifte sig igår! – Ojdå! (Oj, det förvånar mig!)

Jag går hem nu. – Hej då! (Hej än så länge)

Så här kort om det lilla ordet “då”. Undrar du också om det lilla ordet “få”, läs gärna min artikel Få ord ställer till det lika mycket som ordet “få”. Tack för läsning!

Ordlista:

att ana – to suspect (verb)

fastän – even though (konj)

i själva verket – in fact

en helhet – an entity (subst)

utan att + verb – without + ing

det är dags – it’s time

oskyldig – innocent

ett talögonblick – a moment of utterance (subst)

att höra hit – to belong (verb)

en sammanfattning – a summary (subst)

att binda ihop – to connect (verb)

klockren – clear, precise (adj)

ett syfte – a purpose (subst)

Långt, länge eller längre? Hur svårt är det egentligen?

Bildkälla

Jag tänker inte stanna här lika långt som förra gången, hör jag en av mina elever säga. Jag förstår vad hen menar, behöver inte ens tänka på det men ändå är jag tvungen att rätta hen. Det heter ju lika länge. Lång, långt, länge… vad är skillnaden? Låt oss börja från början. 

Lång som adjektiv

Lång är det adjektiv som ger ursprung till alla andra ovannämnda former. Dess betydelse är “inte kort” och dess former är lång, långt, långa. 

Lektionen var lång.

Stine levde ett långt liv

Vi brukar ha långa pauser.

Neutrumformen långt är samtidigt ett adverb med betydelse “på stort avstånd” och det är just denna form som ofta blandas ihop med länge.

Långt och länge är adverb

Långt är alltså ett adverb och betecknar ett avstånd. Länge är också ett adverb men det hänvisar till en tidsperiod. Båda två har med adjektivet lång att göra. Långt betyder som sagt ett långt avstånd och länge betyder en lång tid. 

Det är långt till Stockholm, 105 mil kvar.  (105 mil är ett långt avstånd)

Jag tänker inte stanna länge, 5 min max.  (5 min är inte en lång tid)

Eftersom långt och länge har olika betydelser, brukar de också efterföljas av olika ord. Till exempel rumsadverben “bort” (anger en riktining) och “borta” (anger en befintlighet) förekommer ofta tillsammans med långt.  

Peter bor långt borta (Peter bor inte i närheten). 

Ett annat exempel skulle vara prepositionen från.

Vi är långt ifrån varandra. (Vi är inte nära varandra)

Länge efterföljs i sin tur ofta av tidsadverbet “sedan”.

Det var för länge sedan (Det var en lång tid tillbaka)

Det var länge sedan vi sågs sist. (Vi sågs inte sedan en lång tid tillbaka).

Längre är komparativformen för både adjektivet och adverben

Ett annat ord som påminner om långt och länge är ordet längre. Det är nämligen

komparativformen till både långt, länge och adjektivet lång.

Lisa bor längre bort än Peter (Avståndet till Lisa är längre än till Peter)

Vi kanske behöver prata lite längre om det (Vi behöver mer tid för att prata)

Om vi lägger till “inte” så får vi en lite speciell betydelse: “inte längre” betyder att något har upphört.

Vi ses inte längre (Vi har slutat ses)

Längst är superlativformen för både adjektivet och adverben

Längst är ännu en form som hör ihop med lång, långt och långa. Det är superlativformen till alla dessa former.

Mikael sitter längst bak (Mikael är den som sitter längre bak än alla andra)

Lars har varit här längst av oss alla (Lars är den som har varit här längre än alla andra)

Slutsats

Nu kan vi långt om länge sammanfatta att långt betecknar avstånd medan länge betecknar tid. Båda två har med adjektivet lång att göra och har därför samma komparativ- och superlativformen längre och längst. Och kanske bara två exempel till: texten blir lagom lång nu så jag tänker inte skriva längre men undrar ni fortfarande något, lämna gärna en kommentar 🙂

Ordlista:

hen – gender neutral pronoun (not han, not hon, but hen) (pron)

inte ens – not even

att ge ursprung till – to give origin to

att blanda ihop – to mix up (verb)

att beteckna – to mean, to denote (verb)

att hänvisa – to refer (verb)

att förekomma – to occur, to appear (verb)

att upphöra – to end, to finish (verb)

att höra ihop – to be interconnected (verb)

långt om länge – äntligen

Få ord ställer till det lika mycket som ordet “få”


Bildkälla

I varje språk finns det ord med flera betydelser eller så kallade homonymer – ord som uttalas och stavas likadant men betyder helt olika saker. Ett klassiskt exempel från engelska skulle vara ordet right som betyder både höger och korrekt. I tjeckiska finns det också gott om exempel och min favorit är nog los som betyder både älg och lottsedel.

Svenska är så klart inget undantag och bjuder också på exempel. Ordet är ett av dem: 

1. Tyvärr kom väldigt få personer på Johans utställning. 

2. Stine har gjort sitt bästa för att få bra betyg.

I exemplet #1 har vi ett adverb som betyder “inte många” och används med räknebara ord få böcker, få platser. Adverbet kan jämföras med lite som används med oräknebara ord lite tid, lite mjölk. I exemplet #2 har vi ett verb med betydelse “ta emot”. Dess motsats är verbet ge som i få betyg vs. ge betyg. 

Ordet är verbets grundform men använder vi ordet i presens så får (!) vi ordet får som också har flera betydelser:

3. I Sverige får man inte röka på offentliga platser

4. Du får komma in.

5. Tyvärr har jag glömt nycklarna så nu får jag sitta och vänta på mamma.

Och en klassiker: 

6. Får får inte får, får får lamm.

Får tillsammans med “inte” betyder ett förbud som i exemplet #3. I exemplet #4 betyder får det motsatta, alltså ett tillstånd, en tillåtelse. I exemplet #5 betyder får ungefär “att vara tvungen att göra något” eller “att inte ha något annat val”. I exemplet #6 har vi både får i presens med betydelse “ta emot” och får som substantiv som betecknar ett djur som ger ull. 

Ja, inte helt lätt. Däremot så har ordet fick, preteritumformen av verbet få, inga andra betydelser. Det är dock viktigt att poängtera att fick i sammansättningar som ficktjuv, fickpengar, fickur har inget med ordet att göra utan det är ficka som man har på kläder som menas. 

Är man bekant med dessa inte så få betydelser, borde man klara sig. Är man inte det, så får man klara sig i alla fall.    

Ordlista:

att ställa till det – partikelverb, to cause trouble (verb)

gott om – a lot, much/many (adv)

en lottsedel – a lottery ticket (subst)

en utställning – an exhibition (subst)

ett betyg – a mark, a grade (subst)

räknebar – countable (adj)

offentlig – public (adj)

ett tillstånd – a permission (subst)

att beteckna – to mean, to denote (verb)

bekant – familiar (adj)